Bombattentatet i Snappertuna 1923
Hämsk olyckshändelse.
Ung kvinna spränges i luften. Offer för ett mot annan person avsett attentat?
En hemsk händelse inträffade i går vid ½10-tiden på förmiddagen å Nothamn i Snappertuna skärgård. Ofärdige fiskaren Alfred Grönholm från Gästans Själö och hans 30- åriga hushållerska Anni Hägg hade begivit sig på besök till arrendatorn Sjölund å Nothamn. Då de kommit fram till Nothamn gick Anni Hägg först upp, medan Sjölund skulle hjälpa Grönholm fram. Då Anni Hägg kom på ungefär en famns avstånd från byggnadens knut steg hon på grund av att stigen var isig och hal tätt invid en tall, vid vars rot synes ha befunnit sig en sprängbomb av sådan beskaffenhet att den vid trycket av foten exploderade. Häggs fötter sletos av och dessutom erhöll hon djupa sår på ben, armar och kropp. Man vidtog omedelbart, åtgärder att transportera den skadade till läkare i Ekenäs, men i rådande menföre hann man inte ens fram till Halstö förrän hon av blodförlusten dog.
Vid explosionen, som hördes vida omkring, söndrades 11 fönsterrutor i byggnaden på Notbamn. Polisundersökning verkställdes redan i går på eftermiddagen, och framgick därvid att ett attentatsförsök mot arrendatorn Sjölund måste föreligga. Av de rester av "helvetesmaskinen", som anträffades framgick att här icke kan vara fråga om någon, tappad sprängbomb av i handeln tillgängliga typer, utan är det nog en för ändamålet särskilt tillverkad pjäs, som kommit till användning. Polisundersökningen pågår och är man även upphovsmännen till attentatet på spåren.
Motiven till denna gärning, för vilken en helt annan person än den synbart, åsyftade av en tillfällighet blev offer, kan man inte i sakens nuvarande skede ge upplysning om. Händelsen har naturligtvis väckt det största uppseende i skärgården.
(Västra Nyland 04.01.1923)
Bombattentatet i Snappertuna.
Tvår personer häktade.
Såsom misstänkta för utsättandet av den bomb, vilken i förra veckan vållade Anni Häggs död å Nothamn i Snappertuna skärgård anhöllos i går två personer Niskanen, far och son, från Nothamn. De anhållna skola i dag hämtas till staden för vidare förhör.
(Västra Nyland 13.01.1923)
Dramat på Nothamn.
De anhållan inför rätta. - Graverands vittnesmål. - Målet uppskjutet.
Såsom tidigare nämnts omkom den 3 januari genom en bombexplosion å Nothamn i Snappertuna skärgård hushållerskan Anni Hägg från den närbelägna Sjählö. Man misstänkte genast efter olyckshändelsen att bomben, som befann sig på endast en famns avstånd från fiskaren Albert Sjölunds å Nothamn byggnad, varit avsedd för nämnda Sjölund och att den placerats dit av eller på anstiftan av fiskaren Teodor Niskanen från den närliggande Halsholmen. Efter verkställd polisundersökning häktades också. Teodor Niskanen, som är 45 år gammal, och hans 17-åriga son Birger såsom starkt misstänkta för att vara anstiftare till olyckshändelsen.
Målet mot Teodor och Birger Niskanen förevar i går till behandling vid urtima ting i Karis inför häradsrätten i Karis och Snappertuna tingslag. Förhandlingarna leddes av t. f. domhavanden Invand en i domsagan, vicehäradshövding Hakon Eck, och allmän åklagare var t. f. kronolänsmannen i Pojo länsmansdistrikt B. Engström. De häktade hade hämtats från länsfängelset i Helsingfors och uppträdde utan rättegångsbiträde.
Allmänna åklagaren, hade till rätten inlämnat en del stycken av den exploderade bomben. Av vittnen, som varit i tillfälle att se söndertagna minor, framhölls att dessa bitar liknade i minorna ingående delar. Sakkunniga hade icke ännu varit i tillfälle att undersöka bitarna, vilka hittats dels på platsen för explosionen, dels i den dödade Anni Häggs kropp, bl. a. ett 5½ x 2 cm stort stycke i vänstra armen och ett 4x3 cm stort stycke i vänstra låret, vilka bitar uttagits vid den av provincialläkaren i tisdags å Anni Häggs lik verkställda obduktionen.
Aktör hade till detta sammanträde fått instämda sex vittnen, av vilka ett par vittnade saker, som voro synnerligen graverande för de häktade.
Sålunda berättade ett vittne, att han senaste vår åt Niskanen sålt tvenne stycken av en sprängd mina, som av vittnets dotter hittats på Gråharugrund utanför Gästans. I det ena av dessa stycken hade ingått delar, som ihög grad liknade de till rätten inlämnade delarna av den exploderade bomben. Vidare hade Teodor Niskanen en gång i somras i vittnets närvaro yttrat: "nog fan ska, jag göra något fanstyg, som Sjölund inte skulle kunna tro sig om" och Birger Niskanen ha de vid samma tillfälle sagt: "nog finnes det så mycket bly att det räcker till åt Sjölund". Vid ett annat tillfälle hade Teodor Niskanen sagt, då det varit tal om Sjölund: "nog går det bra än bara vi vänta litet".
Det senare uttalandet bestyrktes även av ett annat vittne.
Niskanen förklarade detta sistnämnda yttrande innebära detsamma som "den som gräver grop åt andra faller själv däri", varmed han avsåg att Sjölund på ett eller annat sätt förtalat Niskanen. De delar av minan, som Niskanen köpt av det förstnämnda vittnet, sade han sig ha köpt för att använda i sin motor. Delarna hade han ännu kvar i sin smedja.
Övriga vittnesmål voro icke på sak verkande men gåvo vid handen att förhållandet mellan Niskanen och Sjölund icke varit gott om också icke öppen fiendskap rått. De hade varit bekanta med varandra i mera än 20 år.
I och för införskaffande av ytterligare utredning m. m. uppsköts målet till den 20 inkommande februari och införpassades de häktade ånyo till länsfängelset.
För att något förstå anledningen till missämjan mellan Niskanen och Sjölund måste yi relatera en händelse från senaste sommar, sådan händelsen återgavs av de bägge Niskanen på ordförandens fråga. På försommaren 1922 hade ett par tyskar en dag kommit roende till Halsholmen och bett Niskanen föra dem med sin motorbåt omkring i skärgården. Utkomna på sjön hade tyskarna med vapen i hand tvingat Niskanen att styra ut till havs till en tysk seglare, som låg utanför Västerbådan. Medan N. och hans son voro ombord på seglaren, hade i motorbåten inlastats ett antal spritkanistrar, varpå ett par tyskar bådo N. åter styra upp mot Nothamns holmar. Komna nära land blevo de beskjutna av en tullbåt, varvid de kastade en del av kani strama överbord. Tullbåten fiskade upp en del kanistrar men icke alla. Niskanen förlorade på grund av denna olagliga färd sin motorbåt och ådömdes dessutom böter av rådstugurätten i Hangö. Domen har han dock överklagat i hovrätten. Såsom sades hade tullbåten enligt Niskanens utsago icke fiskat upp alla spritkanistrar, men N. har ej heller kunnat få reda på vart de övriga försvunnit. Emellertid har han misstänkt att Sjölund hittat dem, vilket dock av S. bestrides. Inför rätta sade Sjölund sig dock ha hittat en kanister med sprit och vatten på Märaklobben. Niskanen har flere gånger frågat Sjölund i denna sak, men alltid fått nekande svar, och en gång ville han även anställa undersökning i en av de byggnader, som Sjölund har till uppgift att bevaka på Nothamn. Sjölund vägrade dock att ge nyckeln till byggnaden, isynnerhet som besöket gjordes på natten.
Under förhöret inför rätta ville Niskanen göra troligt att Sjölund varit avundsjuk, emedan Niskanen ekonomiskt stod sig bättre än Sjölund. Även framkastade han förmodan att Sjölund själv satt ut bomben för att bringa någon av Niskanens familj om livet, då de pläga komma efter mjölk till Sjölunds. Denna förmodan är ju orimlig, medan Sjölund har en mängd små barn, som leka kring stugan och naturligtvis vore utsatta för större risk att bliva offer för bomben än andra besökande personer.
Vissa detaljer ur undersökningsprotokollet anse vi oss icke kunna återgiva, enär de kunde skada undersökningens fortsatta gång.
Både Teodor och Birger Niska nen voro klara och bestämda i sina svar, som gåvos utan dröjsmål.
(Västra Nyland 25.01.1923)
(Finlands jakttidskrift 01.03.1915)
Snappertuna bombmålet.
Urtima ting förrättades i Karis tisdagen, den 20 februari varvid, behandlades det mot fiskaren Th. Niskanen och hans son väckta åtalet för bombattentatet å Nothamn. Svarandena bade hithämtats från länsfängelset och biträddes denna gång av häradshövding Volmar Juvelius från Ekenäs. Aktor i målet var t. f. länsmannen i Pojo distrikt Ernst Engström som upprepade sitt yrkande om ansvar för mord eller vållande till annans död. Ett par detektiver hade de senaste dagarna å attentatplatsen gjort undersökningar. Men då de icke ännu hunnit uppsätta protokoll över undersökningen kunde de ej denna gång höras. Och något nytt som bragte vidare utredning, eller kunde styrka de båda Niskanens brottslighet förebars ej utöver vad som framkom vid förra rättegångstillfället. Några nya vittnen voro visserligen inkallade men hade dessa ej något att meddela som rörde själva saken. Vid rättegångstillfället framvisades även delar av minan som hittats i Niskanens smedja vilka han påstod sig ha köpt på auktion å Ramsö. Vittnen intygade även att flera dylika bitar hittats här och där på Nothamn. Vittnet Strömberg som även hörts vid föregående rättegångstillfälle intygade att svarandena hotat Sjölund, om denne icke ville meddela var han gjort av den sprit, c :a 13 kanistrar, som han fiskat upp från sjön, som vid tidigare omtalade spritbeslag kastats i sjön från Niskanens båt.
Sjölund vittnade att han varit utsatt för överfall av de båda Niskanen. Ett vittne Sedman, svåger till Sjölund, ville göra troligt att Birger Niskanen velat skada Sjölund genom att bjuda honom på sprit uppblandad med lutsten. Svarandenas advokat framhöll att Sjölunds vittnesmål ej kunde tillmätas något synnerligt värde, enär det tycktes vara dikterat av hat och illvilja. Det enda graverande som framgick mot de båda Niskanen är löst prat om deras hat mot Sjölund. Att placera en bomb så nära Sjölunds bostad utan att det skulle bli upptäckt var otänkbart, kanhända en ren olyckshändelse förelåg som ingen, person kunde göras ansvarig för och yrkade på att de tilltalade skulle ställas på fri fot, för att underlätta - om verkligt brott förelåg - att få de verkligt brottsliga fällda. Aktör motsatte sig detta och ansåg att genom vittnesmålen ådagalats att hat och illvilja varit rådande mellan Niskanen och Sjölund, och ansåg det sannolikt att Sjölund som riktat sig på den förut omtalade spriten genom bombattentat varit utsatt för hämd från Niskanens sida, ehuru en annan person blev offret. Aktör begärde uppskov och efter överläggning uppskjöts målet till den 19 mars då vittnet Sjölund och Sedman vid vite ålades närvara samt skulle till dess inkallas tre nya vittnen. Teodor och Birger Niskanen som vid förhöret korrekt och klart besvarade alla frågor, återförpassades till länsfängelset.
(Västra Nyland 22.02.1923)
Nothamn-dramat.
En ren olyckshändelse föreligger.
Då måleit mot fiskaren T. Niskanen och hans son rörande bombdramat på Nothamn senast var före framhöll de anklagades advokat, vicehäradshövding V. Juvelius, att här säkert förelåg en ren olyckshändelse, vållad av okunnighet om de explosiva delarna av de minor, som uppfångats ur havet, att den exploderade mindelen säkert funnits å Nothamn en längre tid och att folket sett den utan att förstå, den därmed förenade faran för dem själva. Vid den undersökning, som verkställts där av detektiver, synes numera också antagandet varit det rätta.
Under senaste vecka anhöllos i och för förhör tre personel från skärgården, bland dem arrendatorn Sjölund å Nothamn, och vid förhören kommo sådana omständigheter i dagen, att de tidigare häktade Niskanen, far och son, säkert bliva frigivna, då målet dt n 19 dennes åter kommer till behandling vid häradsrätten. Av de senast anhållna ha de två övriga frigivits men Sjölund införpassats till länsfängelset, då han måste antagas ha varit medveten om det orätta i att Niskanens varit häktade.
(Västra Nyland 06.03.1923)
Nothamn-bombmålet.
T. och B. Niskanen frikända. - Målet mot Sjölund: uppskjutas. Ren olyckshändelse föreligger.
Såsom vi redan i tisdags nämnde förevar Nothamnbombmålet åter till behandling vid urtima ting i Karis senaste måndag.
Sedan genom den fortsatta undersökningen genom detektiver utretts att här icke kunde vara fråga om ett attentat från fiskaren T. Niskanens och hans son Birgers sida utan att här förelåg en ren olyckshändelse, kanske delvis vållad genom vårdslöshet från arrendator A. Sjölunds sida, frångick allmänna åklagaren åtalet mot Teodor och Birger Niskanen, varför de av häradsrätten frikändes och omedelbart ställdes på fri fot.
Då vidare genom undersökningen framgått, att arrendatorn A. Sjölund i sakens tidigare skede framkommit med icke sanningsenliga uppgifter och även dolt förhållanden, som varit för sanningens uppdagande nödvändiga, ställdes Sjölund under åtal för dödsförvållande och mened varjämte T. och B. Niskanen yrkade på ersättning av Sjölund för den tid de oskyldigt varit häktade. Målet mot Sjölund, som ställdes på fri fot, uppsköts till lagtima tinget den 16 april.
Av undersökningen har framgått att explosionen måste ha förorsakats av en liten sprängapparat, som förekommer under en del av de sänkminor, vilka användes av ryssarna. Apparatens uppgift är att spränga av den ketting, med vilken minan är ankrad. En mina av detta slag - i allmänhet ha endast få sådana anträffats - hade senaste år uppfångats av Sjölund, och apparaten hade legat på holmen och till och med hanterats av barnen, utan att någon olycka inträffat. Man var helt enkelt icke medveten om vilken farlig pjäs man hade på holmen.
Sjölunds en son hade någon tid efter olyckshändelsen även för fadern framkastat förmodan att det möjligen varit just denna apparat, som exploderat och vållat Anni Häggs död, utan att Sjölund likväl kommit sig för att underrätta någon härom, förrän han ansattes av detektiverna och nödgades bekänna att han haft en sådan apparat, vilka detektiverna av vissa fynd anade sig till att ha funnits på holmen.
(Västra Nyland 22.03.1923)
(Veckans Krönika 16.08.1919)
- Kristin Lauharo -